Detta är berättelsen, populärt kallat en biografi, om bandet som existerade innan det egentligen fanns. Det började i februari månad 1990. Joddla med Siv bildades av en händelse eller, om man så vill, på grund av en mexikansk afton. Vådan av detta blev att de två stora blues- och rockorkestrarna Birgers och Trubbel slogs i spillror. Dock uppstod inte Joddla med Siv i sin nuvarande form förrän till den tredje spelningen, som för övrigt tilldrog sig mitt på Stortorget i Hässleholm, då Mange Manet och Galga-Mikke tillkom. Mange anslöt sig när den dåvarande gitarr och dragspelaren inte längre fick lov att vara med. Mikkes inhopp var inte fullt lika dramatiskt utan berodde helt enkelt på att trummaskinen som då användes fick glappkontakt en gång för mycket.

Så var det de här med namnet. Från början var det Joddla med Irene, myntat av Pers fånige bror. Dock var det så att den dåvarande (han som inte fick vara med) gitarr och dragspelarens mor hette Irene, därför blev det Joddla med Siv.

1993 var egentligen inte mycket att joddla om. Allting rullade på i ett oorganiserat kaos, publiken jublade och det var precis som det skulle.

Sommaren fortlöpte som vanligt med diverse spelningar. Vid det berömda slaget vid Hovdala Slott - Bonnarock (som tilldrog sig för tredje året i rad) - medverkade grupper som Joddla med Siv, Smen's Baglomma och Svenne Rubins. Detta år blev det även en spelning på Åbyvallen i Klippan. Erbjudanden kom haglande som stolar från himlen, bland annat från Svenne Rubins, som ville att Joddla med Siv skulle medverka på deras "Bonnrock", men någonstans på vägen gick något snett och därav blev intet.

Resten av året trappades framträdandena ner ganska radikalt. Både 1996 och 1997 bedrevs i ett betydligt lugnare tempo. Dock gjordes ett par spelningar på särskilt utvalda platser, som till exempel på Strandhotellet i Mellbystrand. Detta ställe har en speciell plats i bandets hjärta. Avslutningskvällen för säsongen (vanligtvis sista helgen i augusti) tilldrar det sig kraftiga sjöslag som tyvärr icke kan beskrivas i ord.

Själva inspelandet gick bra men sen började problemen. När skivan väl släpptes så gick det mesta fel, affischer blev inte levererade som lovat och konvoluten var feltryckta. Det var ingen hejd på eländet. Det mesta löste sig dock till sist och den lilla poporkestern kunde åter ge sig ut i livemusikträsket.

Två tumultartade spelningar följde på Hässleholmsfestivalen i juni 1998. Den andra fick avbrytas då cirka 2 500 personer trängdes i ett tält, gjort för 750 sittande personer, gjorde sitt bästa för att spränga tältduken. Den lilla poporkestern tvingades att avbryta efter tre-fyra låtar då scenen hade flyttats bakåt en meter eller två.

Sedan följde en spelning i Helsingborg ihop med Black Ingvars, fast inte samtidigt, följt av ännu en avbruten på Kristianstadsdagarna då kravallstaketet gav vika. En eller två avverkades innan det var dags för den Kungliga huvudsaken att hemsökas på deras Vattenfestival. Stockholm i all ära, men deras festival är väl inget att hänga i julgranen precis, men det är ju alltid kul att komma ut å sprätta på nya jaktmarker.

Nåväl, den lilla poporkestern håller sig lite mer jordnära resterande delen av detta nådens år 1998 och hemsöker lite mer familjära platser så som Klippan, Simrishamn med flera.

1999, ett årtal som förpliktigar. Nu så här i millenniets sista självande timmar börjar den lilla orkestern med att spela på en av Sveriges förnämsta livemusikscener, nämligen på KB i Malmö. Det ska erkännas att den lilla orkestern var ganska spänd inför uppgiften. Det hela förlöpte helt utan anmärkningar och så var även Malmö besegrat. När de ändå var i farten så var de och hälsade på universitetet i Lund, det blev en bullrig föreställning helt i lundensisk anda.

Våren förlöpte å den lilla poporkestern sprätte runt och förlustade sig både här och där bland annat fick KB smaka på sleven ännu en gång, så även Båstad med flera. Sen blev det sommar, åtminstone så stod det så i almanackan. Hässleholm hade fläskat på med nya oroligheter på Hovdala slott med lokala världartister, det blev en blöt men rolig afton i glada vänners lag.

Tivolirock - denna instution i skånskt musikliv fick sig ännu en spark på kulorna då den lilla poporkestern gjorde en av sina bästa och roligaste spelningar på länge, allt enligt de själva. Efter en mellanlandning på Saloon Easy i Färingtofta och några andra ställen så var det åter dags att stifta bekantskap med Strandhotellet i Mellbystrand. Där fick den lilla poporkestern äran att möta en brokig skara övervintrade pojkar från vår huvudstad, om detta möte skall vi väl inte gå in på närmare, men roligt var det.

Nu börjar vintern närma sig med skrämmande steg och åter till allvaret. Den lilla orkestern får då äran att framföra sina alster inför en väldigt skiftande publik på det gamla danspalatset Sundspärlan i Helsingborg. Man kan lätt tro att nu har prostitutionen helt tagit överhand men de ska bara vara förband åt smörsångarna i Smokie.

Årtusendets sista spelning framförs på Titanic i Båstad på Jimi Hendrix födelsedag, eller var det dödsdag? Kommer inte ihåg, den 27 november var det i alla fall. Happy New Year år 2000 här kommer vi. När detta skrivs har lite mer en hälften av året redan bleknat bort, platser som Hörby, Markaryd, Hässleholm med flera har fallit offer för den lilla orkestern. Åhus besöktes men av det blidde det intet, då de stora elefanterna dansade en helt annan dans en vad det bjöds upp till .

I Helsingborg bjöds det oxå upp till dans, det höll på att bli en olustiger dans men tack vare att den lilla poporkestern var påstridig och att ordningsvakter och polis var väldigt hjälpsam så gick det hela relativt bra. Men nu stundar lustigare tider då nya marker skall tas i besittning och Strandhotellet väntar runt hörnet. Den lilla poporkestern seglar vidare mot nya mål.

Detta är inte en komplett biografi över Joddla med Siv, utan mer en resumé över vad som varit och vad som komma skall. Är det något specifikt tillfälle du undrar över eller varför vi inte nämnt det ena eller det andra - skicka e-post.